De där små stunderna

Igår på Nyhetsmorgon så var där en kvinna som förlorat två av sina tre barn plus sin man i tsunamin. Man kunde kanske tänka sig att de mamman o sonen skulle dela sin sorg o fixa den tillsammans men så var det inte utan de hade sin sorg på vars ett håll o fick gå o prata med någon för pojken kände sig sviken av sin mamma. Vad an detta då jo hon berättade att sorgen över de hon förlorat tog helt över lyckan över det hon hade kvar. Känns ju sjukt men jag kan på ett sätt förstå henne men samtidigt så ska jag alltid ha det i bakhuvudet att vara lycklig över det jag har! Så som min underbara familj o alla minnen vi har tillsammans. För jag vet att pappa vart han nu än är är vansinnig på mig/oss för att vi gråter över honom så mkt som vi gör, the show must go on eller hur pappi.

O nu till rubriken igår var jag mamma o syster c på påskmarknad på huseby på väg dit säger mamma nu måste vi spika vilka låtar o psalmer vi ska ha på begravningen. Så sagt o gjort där satt vi i bilen o lyssnade på olika psalmer i mobilen det tog ett tag att hitta några bra då ingen av oss är något Gud-fan så skulle det vara en med så lite Gud som möjligt. Jag spelade upp melodierna i baksätet och mamma o cicci försökte yla med i framsätet o plötsligt säger C här sitter vi o lyssnar på psalmer o så skrattar vi. Där har vi stunden, lycka o skratt mitt i all skit, en sån dör stund som känns typisk familjen Sjöberg o som vi kan skratta åt länge. Min familj är bäst!