De där små stunderna

Igår på Nyhetsmorgon så var där en kvinna som förlorat två av sina tre barn plus sin man i tsunamin. Man kunde kanske tänka sig att de mamman o sonen skulle dela sin sorg o fixa den tillsammans men så var det inte utan de hade sin sorg på vars ett håll o fick gå o prata med någon för pojken kände sig sviken av sin mamma. Vad an detta då jo hon berättade att sorgen över de hon förlorat tog helt över lyckan över det hon hade kvar. Känns ju sjukt men jag kan på ett sätt förstå henne men samtidigt så ska jag alltid ha det i bakhuvudet att vara lycklig över det jag har! Så som min underbara familj o alla minnen vi har tillsammans. För jag vet att pappa vart han nu än är är vansinnig på mig/oss för att vi gråter över honom så mkt som vi gör, the show must go on eller hur pappi.

O nu till rubriken igår var jag mamma o syster c på påskmarknad på huseby på väg dit säger mamma nu måste vi spika vilka låtar o psalmer vi ska ha på begravningen. Så sagt o gjort där satt vi i bilen o lyssnade på olika psalmer i mobilen det tog ett tag att hitta några bra då ingen av oss är något Gud-fan så skulle det vara en med så lite Gud som möjligt. Jag spelade upp melodierna i baksätet och mamma o cicci försökte yla med i framsätet o plötsligt säger C här sitter vi o lyssnar på psalmer o så skrattar vi. Där har vi stunden, lycka o skratt mitt i all skit, en sån dör stund som känns typisk familjen Sjöberg o som vi kan skratta åt länge. Min familj är bäst!

Finaste mamma

Filippa är lyckligare än någonsin för en riktigt grym lördag med kvalitetstid med bästa mormorn.

Galen

Ena stunden är jag arg o frustrerad och tänker varför var det min pappa som blev obotligt sjuk, varför han, varför inte de som inte vill leva eller har något att leva för. Andra stunden är jag ledsen och tårarna tar aldrig slut men andra stunder kan jag lugnt sitta och prata om pappa och höra mig själv säga att han har det bättre nu när han slipper sin rullstol som han hatat sen den dagen han fick den. Så mycket känslor men värst av allt är saknaden, att bara sitta bredvid honom i soffan hos mamma o pappa, småprata och titta på tv. Brukade sätta mig nära honom och då sa han alltid "jasså det är dax att fjela". Han var ingen fjelkille men han lät mig hållas. Jag saknar att kunna skicka ett mess till pappa och berätta vad Filippa säger och hittar på för knasigheter. Jag saknar hans kloka svar när jag inte förstår. Jag saknar hans himlande med ögonen när någon säger eller gör något som inte föll honom på läppen. Jag saknar hans humor och hans skratt när flickorna hade "show" i tvrummet. Tyngst är att veta att jag i hela mitt liv kommer sakna honom min fantastiska pappa och det spelar ingen roll vad jag säger eller gör för han kommer inte tillbaka.

Du fattas mig.

Gråt inte för att jag är död
jag finns inom dej alltid
Du har min röst
den finns i dej
den kan du höra när du vill
Du har mitt ansikte
min kropp
Jag finns i dej
Du kan ta fram mej när du vill
Allt som finns kvar av mej
är inom dej
Så vi är jämt tillsammans.