Där uppe

Idag den 1/3 för 3 år sedan var en fredag, jag hade jobbat sent, hämtat Filippa duschat, riggat planer för morgondagen, duschat o nu var det bara fredagsmyset kvar, var så trött, molle var i magen. Mamma ringer, berättar att pappa inte velat gå upp ur sängen på hela dagen o alla sina mediciner sa han nej till. Vad tycker du becca sa hon, ska jag ringa sjuksyster? Vi ringde fram o tillbaka, jag pratade med mina systrar o ringde mormor o berättade vad som hänt. Låg på sängen och pratade i telefon hela kvällen, var ledsen, finaste F kom och kröp upp o somnade på min mage. Älskade unge. Några timmar senare tog pappa sitt sista andetag den 2/3, min pappa, skruttarnas morfar, älskade pappi. 

Som jag saknar honom, han var så klurig, det han inte visste är inte värt att veta, och hans minne det ska vi bara inte prata om. 

Pappa var inte rädd för att dö men däremot hatade han tanken på allt han skulle missa där uppe i himmelen. Däremot var han rädd för att glömmas men det kommer aldrig att ske, vi pratar om morfar/pappa varje dag, vad han tyckte om för mat, vilken musik han gillade, saker som han har sagt osv. Han är levande för oss i allra högsta grad däremot gör det så ont att se andra busa med sin morfar, höra hur de pratar om att morfar ska hämta mig på fsk.

I fredags på öppnaförskolan satt molle o målade någon sa något om sin morfar, molle tittar upp och säger: "min morfar åka upp himlen till färnorna"

Så tre år imorgon 2/3 sen pappa dog men det är också mormors födelsedag den första i himmelen, grattis mormor 93 år, saknar henne också så hemskt mkt. Förra året var det full fart i hennes lilla hus, vi lagade mat o hade stort kalas, hon sa varje år att nästa år ska jag bara ha ett litet kalas men det blev alltid stora kalas.

//R