Tänk om..

du aldrig blivit sjuk. Då hade jag i förra veckan skickat dig bilderna när Filippa susar på sin cykel genom vattenpölarna, ingen är stoltare än hon när hon tar satts o sätter inte ner fötterna en endaste gång. Titta nu mamma säger hon o lyckan syns så tydligt på hela henne. Och ikväll hade jag skickat filmen till dig på när Moltas tar sina första riktiga ålningar här i tv-rummet. Du hade skrattat, hade du varit hemma så hade du och mamma tittat på det ihop o svarat något kul, hade du vart på jobbet hade du visat varenda kotte filmen och bilderna och stolt sagt det här är mina barnbarn, din lycka. Men nu blev det inte så, idag har du fattats oss i ett helt år. Och tänk Moltas har du aldrig ens träffat men pappa visst ser du dem där uppe ifrån? Visst hör du Filippas frågor och funderingar om vart du är och vad du gör och varför du inte kan vara här? Och pappa visst har du sätt Moltas? Hans underbara leende och hans joller kan du väl inte missat? Fy farao vad jag saknar dig pappa.