torsdag 14 oktober 2010

Vår dotter

Mitt hjärta slår verkligen dubbla slag när jag tittar på vår lilla tjej, vår Filippa. Jag börjar så smått förstå att det är mitt barn, det är faktiskt svårt att ta in. Om en dryg timma föddes hon för en vecka sedan, tiden har verkligen gått i en rasande fart. Det var en stor och stark tös som kom ut, som tappade en del i vikt men är nu på återhämtning igen, en ökning på 110 gram på två dagar är toppen.

Hon har redan hunnit få en massa fina presenter, tack alla fina för dem! Tack också för alla gratulationer, betyder jätte mycket!

Pok// Lyckliga R

Ps. Kan tänka mig att ni som inte fått en glimt av henne ännu är nyfikna, lugn bara lugn ni får se henne snart.

3 kommentarer:

Ikis! sa...

Åååå, jag längtar så efter att få se henne, hålla i henne och lukta henne!
Saknar er så mycket! :)
<3

awly sa...

GRATTIS på din 1 veckas dag Filippa.
Snart ses vi ju älskade lilla unge.
pok mormor

Anonym sa...

Förstår att det är svårt att förstå, ibland får jag nypa mig själv i armen för att förstå att Puffen är vår och här på riktigt=) Skönt att höra att mosters gull lägger på sig igen! Piff och Puff = ren, skär och alldeles, alldeles underbar lycka=) Pussar från Kina